Europeiska unionens inre marknad, inklusive statligt stöd och företagsbeskattning.
"Med Europeiska unionens inre marknad avses sammanslagningen av ekonomierna i EU:s medlemsstater och skapandet av en integrerad marknad där produktionsfaktorerna och produktionsresultaten kan röra sig fritt och utan hinder. För att uppnå detta har man skapat ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital garanteras. Denna "inre marknad" handlar om att undanröja hinder och förenkla befintliga regler så att alla i EU kan utnyttja de möjligheter som de "fyra friheterna" erbjuder på bästa sätt. Även om tanken bakom den inre marknaden är att skapa ett område utan hinder för att åtnjuta de fyra friheterna får medlemsstaterna begränsa den fria rörligheten i undantagsfall, till exempel när det finns en risk som beror på frågor som folkhälsa, miljö eller konsumentskydd. I avsaknad av en motivering är det förbjudet att hindra den fria rörligheten på den inre marknaden.
Statligt stöd innebär att ett företag får statligt stöd. Eftersom detta statliga stöd kan leda till en fördel gentemot konkurrenterna kan det snedvrida den fria konkurrensen inom Europeiska unionen. Därför är statligt stöd i allmänhet förbjudet enligt EU-lagstiftningen, om det inte är exceptionellt motiverat av skäl som rör den allmänna ekonomiska utvecklingen. Statligt stöd definieras därmed som en fördel, oavsett form, som nationella offentliga myndigheter ger företag på selektiv basis, vilket leder till att konkurrensen snedvrids eller kan snedvrids eller sannolikt påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater. Subventioner som beviljas enskilda personer eller allmänna åtgärder som är öppna för alla företag, t.ex. allmänna skatteåtgärder eller sysselsättningslagstiftning, omfattas inte av detta förbud och utgör inte statligt stöd.
Företagsbeskattning avser beskattning av inkomst eller kapital från företag eller motsvarande juridiska personer. Brott mot bolagsskattelagstiftningen och arrangemang för att undandra sig rättsliga förpliktelser och därigenom motverka syftet med den tillämpliga bolagsskattelagstiftningen kan ha en negativ inverkan på den inre marknadens funktion i Europeiska unionen. Sådana överträdelser och arrangemang kan ge upphov till illojal skattekonkurrens och omfattande skatteflykt, vilket snedvrider lika villkor för företagen och leder till förlorade skatteintäkter för medlemsstaterna och för Europeiska unionens budget som helhet. Skatteflykt måste skiljas från skatteundandragande, som är lagligt. Skatteflykt innebär nämligen alla lagliga åtgärder som vidtas för att minska skattskyldigheten och maximera inkomsten efter skatt. Exempel på detta kan vara att göra lagliga skatteavdrag, upprätta en plan för skatteuppskov eller ta emot skattelättnader för att spendera pengar för lagliga ändamål. Att använda sig av ett kryphål i skattelagstiftningen är också skatteflykt, eftersom det innebär ett sätt att minska skatterna genom att det saknas lagstiftning som förbjuder detta. Skatteflykt å andra sidan är att använda olagliga medel för att undvika att betala skatt. Detta innebär vanligen att man döljer eller ger felaktiga uppgifter om inkomster, genom att till exempel underrapportera inkomster, blåsa upp avdrag utan bevis, dölja eller inte rapportera kontanttransaktioner eller gömma pengar på utländska konton."